Barnvårdsenheten

Jaa.. ibland, eller rätt ofta blir det inte som man har tänkt sig. Vi tänkte ju att denna helgen dels skulle gå åt till tvättstugan och annars en lugn lördag samt att jag skulle jobba söndag. Men, istället hamnade vi på akuten med Mary igårkväll (läs mer om det här). Och vi blev kvar på sjukhuset. Över natten. Och inlagda på barnvårdsenheten. Det är ju helt klart för Marys bästa… Saturationen (syremätnaden i blodet) ökade inte som den skulle och detta trots kortisontabletter, maxdos av hennes astmamedicin, 2 inhalationer på plats. Enda som hjälpte någorlunda är syrgas. En liter syrgas per minut. Och jag mår så dåligt. Önskar jag kunde ta detta ifrån henne!

Mina spexiga flickor

Alltså.. vad ska jag säga? Jag älskar dessa till döds, verkligen. De är mitt allt och de är orsaken till att jag mår så bra som jag gör idag. Att se de tillsammans hitta på lekar, leka tillsammans i flera timmar – det är verkligen guld för mig.

Att höra hur de hjälper varandra, stöttar varandra och räknar med varandras stöd i mångt och mycket – det gläder mig.

Att höra hur glada de blir av att prata med varandra i telefonen då någon av dem är bortrest – det värmer mitt hjärta.

Att se dem somna efter en dag med mycket lek, hur deras ansikten ser fridfulla och avslappnade ut, det gör mig så otroligt stolt. Har jag varit med och skapat dessa underverk?

Att se dem gå tillsammans hand i hand, söka efter varandra efter en dag ifrån varandra och hur de lyser upp vid synen av varandra. Det gör verkligen allt värt.

Att veta att de alltid kommer att ha varandra. Det gör mig trygg.

Att se dem visa och ge varandra kärlek. Det gör mig fylld av kärlek till dem.

Mina tre underverk. Mina ögonstenar. Mitt liv förvandlades då ni kom in i mitt liv – till det bättre.

2013-2019

I några dagar har jag nu samlat ihop massor av bilder (dock inte ens en bråkdel av alla bilder jag har) på tjejerna och även en del filmer. Det hela tar sin början vid år 2013 – då Samantha föds. Och sedan rullar det på fram tills bara för någon dag sedan då det sista kortet togs. Jag tycker just att sådant här är riktigt roligt att klippa ihop. Så häng mer på en oförglömlig resa!

(Ps, glöm inte att gilla filmen och kanalen om du vill se mer såna här klipp)

Marys BVC kontroll

Tänk att min lilla skrutta blir 5 år i år! Det är inte klokt vad tiden rusar iväg. Nå, igår var vi på en tidig 5-årskontroll med en extra syn-kontroll då vi misstänkt synproblematik hos henne.

Längden blev 102,5 cm (på barnmottagningen för några veckor sedan mätte jag henne och fick det till 103,5 dock). Hon vägde 15,1 kg.

En synkontroll som sagt.. Med båda ögonen såg hon till och med 1,0 (klart godkänd med andra ord). Med vänster öga enbart såg hon tydligt till 0,8 och gissade en del på 1,0 raden, det räknas dock som godkänt för de behöver bara kunna se 0,8 – men helst 1,0. Men med bara höger öga blev det sämre. Då var hon säker på sin sak fram till 0,65 raden men vid 0,8 gissade hon på i princip alla. Så det blev en remiss till ögonmottagningen för detta.

Vaccinationssprutan gick klockrent när hon var i min famn, kramandes filten. Så underbart att det ändå var en kompetent sköterska som tagit hand om oss ända sedan Samantha föddes (samma till alla tre). Tråkigt nog ska hon sluta och gå i pension, troligtvis innan sommaren.

Vi fyllde även i papper som ska skickas vidare till skolan. Hon är alltså helt klar nu med BVC såvida vi inte bokar in en extra koll av någon anledning.

Throw back tisdag

Oj, vilken skillnad det är på barnens utseende ändå! Första bilden är ju Mary, för exakt tre år sedan. Då var hon två, skulle bli tre någon månad senare. Andra bilden är Ebba. Drygt 6 veckor gammal. Nu är hon tre år gammal. Tredje bilden är Mary som pussar Ebba. Jag blir helt mållös över vilken kärlek de visade varandra redan då.. Fjärde bilden är Samantha. Då var hon tre år, skulle bli fyra någon månad senare. Mina älsklingar. Mina favoriter. Mitt allt.

Två om dagen

Idag var vi på kontroll med Samantha på sjukhuset. En kontroll för allergin (vanlig uppföljning) men längd och vikt gjordes. Nu är hon 102,5 cm och väger 15,25 kg (som 5 år och 9 månader gammal). Jag mätte för skojs skull även Mary. Hon visades sig vara 103,3 cm lång. Mary har alltså gått om Samantha i längd – vilket inte uppskattades av storasyster…

Vad gäller sak nummer två handlar det om släktforskningen och fotografier. Jag älskar att få tag i fotografier av och från släktingar. Det ger mig mer glädje i släktforskningen. Det ger mig bild på personen bakom all fakta jag fått uppradat framför mig. Det ger mig en känsla av att komma nära, att få lära känna personen på bilden. Idag fick jag äntligen se bild på mim farfars mamma, hennes make, deras gemensamma barn och dessutom på några bilder fanns min farfars morfar med. Dessa är helt enkelt ovärdeliga för mig.