Läsarfråga: Min personliga tro?

Fick en fråga igår om hur min personliga tro utvecklades, om det var någonting jag fick med mig från uppväxten eller om det har kommit till mig senare i livet. 

Jag kände att den här frågan förtjänade ett ordenligt svar. Ett svar som inte bara rymdes på några rader i ett svar i en kommentar och dessutom tycker jag att ett kärleksbudskap såhär på alla hjärtans dag inte är så tokigt heller.

Så.. Ja, mina föräldrar var/är kristna. Men… Såhär ligger det till. Min pappa var alkoholist när mina föräldrar möttes. Vid 1986 tog dock pappa till sig Gud och lät troendedöpa sig. Dock skulle det dröja fram till 1992/1994 tills han blev helt nykter (ett återfall bara år 1994, annars säger han själv att det var 1992 som han slutade dricka alls). Han var inne på behandlingshem som har kristen tro som grund i allt de gör. Mamma lät sig också troendedöpas – något år efter pappa. Under hela uppväxten har LP-verksamheten spelat en stor roll i våra liv. Deras motto/slogan har alltid varit ”Missbrukarvård på kristen grund”. Vi fick följa med runt på möten, fick höra vittnesberättelser om hur missbrukare, alkoholister och andra mötte Gud och hur deras liv blev förändrade till det bättre. Vi var på Lappis varje sommar. Och det var där, på barnmötena som jag själv under ett möte gick fram vid frågan om det var någon som ville att Gud skulle bo i ens hjärta. Det var 2002. Jag var 11 år gammal. Jag tog emot Jesus och lät tron bli någonting personligt, en levande tro. En tro som inte bara levde på mina föräldrars tro, utan nu var min egen övertygelse. En av ledarna i barnlappisteamet pratade med mig om detta efteråt. Att om man i sitt hjärta tror, och med sin tunga bekänner – ja då bor Jesus i ens hjärta.

Samma år, i augusti, döpte jag mig i floden Ljusnan utanför Arbrå – i samband med ett LP-läger där. Min lillebror Marcus (1,5 år yngre) gjorde samma resa den dagen som jag gjorde. Vilken lycka att få dela den glädjen med sitt syskon.

En sång som vi sjöng flera gånger den dagen var denna..

Och först nu har jag hittat en historia om den här sången. Ett vittnesbörd som är så starkt och talande… Jag vill dela den med er.

Boktips: 90 minuter i himmelen

9789188247100_200x_90-minuter-i-himlen

På väg hem från en konferens totalförstördes Don Pipers bil av en långtradare som kommit över på fel körfält. Ambulanspersonalen som kom till olycksplatsen konstaterade att han omkommit omedelbart efter kollisionen. Medan hans kropp låg livlös i den kraschade bilen upplevde Piper himlens härlighet och förundrades av dess skönhet och musik. Nittio minuter efter olyckan, då en pastor bad för Piper, återvände han till livet på jorden. Han hade upplevt himlen, men kom tillbaka till en sönderslagen kropp och en lång och smärtsam rehabilitering. 90 minuter i himlen ger en inblick i himlens verklighet. Boken uppmuntrar den som går igenom smärta och kamp eller som har mist någon nära anhörig. Don Pipers upplevelse förändrade hans liv fullständigt och att läsa om den kommer att förändra även ditt liv!

Jag har själv läst denna boken förut.. Det är en tiopoängare i vad gäller att fånga intresset, att hålla dig kvar och att låta dig vilja veta mer. Jag har även träffat författaren, huvudpersonen i fråga, på Lapplandsveckan för många år sedan. Jag tycker verkligen du ska ta dig tiden att läsa den här boken! Läsvärd, minst sagt!

En levande tro i vardagen

Det jag tror på är Gud och Jesus. Jag tror även på Treenigheten och syndernas förlåtelse. Jag tror på kärlek och respekt, medmänsklighet och hopp. Och det är vad jag vill förmedla till barnen med. Jag vill förmedla en vetskap, en trygghet i att det finns Någon som de kan hämta tröst och trygghet hos, när de är i svåra situationer. Jag vill hjälpa dem att finna en stark grund i trygghet som slår allting annat här på jorden. Jag vill hjälpa dem till en tro som är så stark på Gud att de inte blir bittra på Honom utan faktiskt vänder sig till Honom oavsett vad det gäller.

Jag vill också dela med mig av den ofattbara stora glädjen man har i Gud, i den kärleken Han omfamnar oss med varje dag. Jag vill att de ska vara viss om Hans nåd och Hans omsorg om oss.

Det är några saker jag tänker på som faktiskt kan stärka allt det jag skrev ovan…

  • Besöka kyrkan. Hitta en kyrka/församling som både du och barnen trivs i. Kristen gemenskap gör väldigt mycket för den stabila grunden i ens tro.
  • Be tillsammans. Be de vanliga såsom ”Gud som haver barnen kär” men lägg också fram dina bönemännen, låt barnen också göra det.
  • Ha kristen media hemma. Böcker, filmer, dekaler, tavlor, osv.. Var stolt över din tro, var glad över att du har en personlig relation till Gud. Välkomna Honom även till ditt hem. Läs bibeln tillsammans. Prata om det.
  • Prata om tron och Gud tillsammans med och till barnen. Låt dem få prata fritt i sina bönemännen till Gud, som om de pratar med en vän. Fråga ditt barn om olika saker rörande tron, Gud och Jesus.
  • ”Barn gör inte som du säger utan som du gör.” Ha din tro levande, agera så som du vill agera – på ett kristet sätt. Barn tar efter dig.

 

Kristna förebilder

Jag har några förebilder inom min tro som jag skulle vilja dela med mig av. Just för att de verkligen inspirerar mig och motiverar mig till att leva i ett liv närmare Gud, i ständig kommunikation med Honom.

  • Michelle Obama. Hon är protestantisk kristen och genom hela hennes arbete, dels som The First Lady in the USA, men även som ”privatperson” så lyser hon med en inre kraft och glädje. En medmänsklighet och en omtanke om varje person som hon möter. Hon är verkligen någon att se upp till. Hennes bok har jag ännu inte kunnat köpa, men ska göra det vid tillfälle! Här är en länk till Forbes.com och en artikel om hennes arbete som The First Lady.
  • Håkan Axell. Verksam inom LP-verksamheten och dess ungdomsarbete – i främst att förebygga att ungdomar hamnar i ett  alkoholism och/eller missbruk. Här finns en länk till en intervju med honom. (Obs, det första som dyker upp innan man kan se filmen är en fråga om bidrag – men man kan välja att inte bidra, och ändå se filmen!). Jag bjöd faktiskt in honom till min skola, som en del i mitt projektarbete i gymnasiet.
  • Jesus. Sist men absolut inte minst. Jesus själv är ju en stor förebild i hur man bör tänka och agera som kristen. Hur man bör vara mot sina medmänniskor och hur man kan/bör tänka kring allt materialism i världen. Att det inte är ekonomi, eller materiella saker som är det väsentliga i världen – det är kärlek och medmänsklighet och gemenskap som betyder någonting.

Filmtips för barn!

Jag vill passa på att tipsa om en film som åtminstone mina barn har fastnat för och vill se varje dag. Den heter Stjärnan på svenska (The star – originaltitel). Den handlar helt enkelt om en Åsna och hans vänner. Åsnan drömmer om något mer än att dra en kvarn runt, varv för varv… En dag rymmer han och han hamnar hos någon han aldrig skulle kunna föreställa sig vara mor till en framtida kung för en hel religion . Vi snackar om åsnan som bar Maria från Nasaret till Betlehem vid tiden för skattskrivningen. Den finns på Viaplay, vet jag om i alla fall!

”En liten men modig åsna och hans vänner blir de osjungna hjältarna i den allra första julen.” 

 

I mina tankar varje kväll

”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går. Du förbliver fader vår.

Det går en ängel kring vårt hus med två förgyllda ljus och boken i sin hand. Nu somnar vi i Jesu namn.

Välsigna mamma, pappa, Samantha, Mary, Ebba, farmor, mormor och alla andra släktingar och vänner.

Amen.”

Detta är en bön som min mamma lärde mig. Men då vi var små var det istället andra namn som vi bad om välsignelse över. En bön jag nu ber med mina barn.