Mer tips på lovsånger

 

 

 

Tänk dig att du sitter fast i tunnlarna igenom Stockholm. Det går cirka 3 km på 30 minuter. Det är varmt. Mitt i rusningstrafiken och allt. Du har åkt i flera timmar (den som åkt längst av er i bussen har åkt från Umeå, du själv har åkt från Härnösand). Nu är det dags för någonting att hända tänker du. Plötsligt hör du denna låten i bilen. Chauffören skruvar upp volymen på absolut högsta som går. Alla i bilen vevar ner sina fönster. Det går folk vid sidan av. Bilarna intill har också nedvevat på grund av värmen.. Alla i bilen sjunger med av fulla halsar.

Lovsånger i mitt hjärta

Den här förknippar jag med den ”snubben” till höger som spelar gitarren. Det är Owe Glennemo, en av dem som döpte mig i floden Ljusnan på ett LP-läger. En riktigt glädjesång – just för att Jesus älskar just mig.

Någon har rört vid mig. ”Det handlar om den blinde, som Jesus gav sin syn…. Jag var blind men pris ske Gud, nu kan jag se.” Detta förknippar jag starkt vid en förbönsstund då jag bad om att få min syn åter. Jag ville verkligen vara en av de som fick ett starkt och verkligt bönesvar. Och efter den kvällen… Hur ska jag beskriva det? Från att inte kunna se NÅGONTING alls på mitt högeröga, till att i alla fall kunna skilja på ljus och mörker? (typ som om man blundar, man märker att lampan tänds/släcks).

Genom allt, heter den här sången. Jag förknippar den nu mycket med pappas kamp. Hans kamp för att överleva och ha en styrka i Gud. Han verkligen förlitade sig på Gud. Och Gud gav honom många löften genom livet, att Han skulle finnas vid min papps sida, genom allt. Ett löfte var: ”Du ska få gå igenom eld och vatten men jag ska vara med dig. Och vi har verkligen fått se vad detta innebar för pappa. Vi vet ju att Jesus älskade att förklara saker genom att visualisera detta. Att berätta såsom genom bilder och liknelser.. Eld symboliserar ju hjärta. Och Vatten brukar man ju symbolisera med njuren (den renar vattnet). Du ska gå igenom bekymmer med hjärta och njure – men jag ska vara med dig….

 

Min första sång jag sjöng. Som uppstigen från floden Ljusnan där jag precis hade blivit döpt i min tro på Gud.

Läsarfråga: Min personliga tro?

Fick en fråga igår om hur min personliga tro utvecklades, om det var någonting jag fick med mig från uppväxten eller om det har kommit till mig senare i livet. 

Jag kände att den här frågan förtjänade ett ordenligt svar. Ett svar som inte bara rymdes på några rader i ett svar i en kommentar och dessutom tycker jag att ett kärleksbudskap såhär på alla hjärtans dag inte är så tokigt heller.

Så.. Ja, mina föräldrar var/är kristna. Men… Såhär ligger det till. Min pappa var alkoholist när mina föräldrar möttes. Vid 1986 tog dock pappa till sig Gud och lät troendedöpa sig. Dock skulle det dröja fram till 1992/1994 tills han blev helt nykter (ett återfall bara år 1994, annars säger han själv att det var 1992 som han slutade dricka alls). Han var inne på behandlingshem som har kristen tro som grund i allt de gör. Mamma lät sig också troendedöpas – något år efter pappa. Under hela uppväxten har LP-verksamheten spelat en stor roll i våra liv. Deras motto/slogan har alltid varit ”Missbrukarvård på kristen grund”. Vi fick följa med runt på möten, fick höra vittnesberättelser om hur missbrukare, alkoholister och andra mötte Gud och hur deras liv blev förändrade till det bättre. Vi var på Lappis varje sommar. Och det var där, på barnmötena som jag själv under ett möte gick fram vid frågan om det var någon som ville att Gud skulle bo i ens hjärta. Det var 2002. Jag var 11 år gammal. Jag tog emot Jesus och lät tron bli någonting personligt, en levande tro. En tro som inte bara levde på mina föräldrars tro, utan nu var min egen övertygelse. En av ledarna i barnlappisteamet pratade med mig om detta efteråt. Att om man i sitt hjärta tror, och med sin tunga bekänner – ja då bor Jesus i ens hjärta.

Samma år, i augusti, döpte jag mig i floden Ljusnan utanför Arbrå – i samband med ett LP-läger där. Min lillebror Marcus (1,5 år yngre) gjorde samma resa den dagen som jag gjorde. Vilken lycka att få dela den glädjen med sitt syskon.

En sång som vi sjöng flera gånger den dagen var denna..

Och först nu har jag hittat en historia om den här sången. Ett vittnesbörd som är så starkt och talande… Jag vill dela den med er.

Boktips: 90 minuter i himmelen

9789188247100_200x_90-minuter-i-himlen

På väg hem från en konferens totalförstördes Don Pipers bil av en långtradare som kommit över på fel körfält. Ambulanspersonalen som kom till olycksplatsen konstaterade att han omkommit omedelbart efter kollisionen. Medan hans kropp låg livlös i den kraschade bilen upplevde Piper himlens härlighet och förundrades av dess skönhet och musik. Nittio minuter efter olyckan, då en pastor bad för Piper, återvände han till livet på jorden. Han hade upplevt himlen, men kom tillbaka till en sönderslagen kropp och en lång och smärtsam rehabilitering. 90 minuter i himlen ger en inblick i himlens verklighet. Boken uppmuntrar den som går igenom smärta och kamp eller som har mist någon nära anhörig. Don Pipers upplevelse förändrade hans liv fullständigt och att läsa om den kommer att förändra även ditt liv!

Jag har själv läst denna boken förut.. Det är en tiopoängare i vad gäller att fånga intresset, att hålla dig kvar och att låta dig vilja veta mer. Jag har även träffat författaren, huvudpersonen i fråga, på Lapplandsveckan för många år sedan. Jag tycker verkligen du ska ta dig tiden att läsa den här boken! Läsvärd, minst sagt!

En levande tro i vardagen

Det jag tror på är Gud och Jesus. Jag tror även på Treenigheten och syndernas förlåtelse. Jag tror på kärlek och respekt, medmänsklighet och hopp. Och det är vad jag vill förmedla till barnen med. Jag vill förmedla en vetskap, en trygghet i att det finns Någon som de kan hämta tröst och trygghet hos, när de är i svåra situationer. Jag vill hjälpa dem att finna en stark grund i trygghet som slår allting annat här på jorden. Jag vill hjälpa dem till en tro som är så stark på Gud att de inte blir bittra på Honom utan faktiskt vänder sig till Honom oavsett vad det gäller.

Jag vill också dela med mig av den ofattbara stora glädjen man har i Gud, i den kärleken Han omfamnar oss med varje dag. Jag vill att de ska vara viss om Hans nåd och Hans omsorg om oss.

Det är några saker jag tänker på som faktiskt kan stärka allt det jag skrev ovan…

  • Besöka kyrkan. Hitta en kyrka/församling som både du och barnen trivs i. Kristen gemenskap gör väldigt mycket för den stabila grunden i ens tro.
  • Be tillsammans. Be de vanliga såsom ”Gud som haver barnen kär” men lägg också fram dina bönemännen, låt barnen också göra det.
  • Ha kristen media hemma. Böcker, filmer, dekaler, tavlor, osv.. Var stolt över din tro, var glad över att du har en personlig relation till Gud. Välkomna Honom även till ditt hem. Läs bibeln tillsammans. Prata om det.
  • Prata om tron och Gud tillsammans med och till barnen. Låt dem få prata fritt i sina bönemännen till Gud, som om de pratar med en vän. Fråga ditt barn om olika saker rörande tron, Gud och Jesus.
  • ”Barn gör inte som du säger utan som du gör.” Ha din tro levande, agera så som du vill agera – på ett kristet sätt. Barn tar efter dig.