Förlossningsberättelse – Samantha

Jag måste börja den här berättelsen den 2 april. Då åkte vi in på en kontroll och testerna visade att jag hade början på havandeskapsförgiftning. Men då de inte såg detta akut fick vi höra att de inte hade plats för en igångsättning den dagen, inte heller den 3 april. Vi fick tid först den 4 april. Klockan 07.00 skulle vi befinna oss där.

50840566_302964243688248_1276561758948950016_n

Vi åkte hem. Vi packade BB-väskan så gott vi kunde. Förberedde oss med att installera babyskyddet i bilen men sedan.. Sedan var det bara att vänta. Vi åt gott, vi la oss tidigt alla kvällar för att få tillräckligt med sömn. Men det var olidligt att vänta dessa sista dagar. Micke valde ut ett par DVD-skivor att ta med, ifall allt skulle dra ut på tiden. Vi pratade mycket om hur vi trodde att förlossningen skulle vara och vad vi hört andra säga om allt omkring en förlossning (att tex igångsättningar tar så otroligt mycket längre tid än en spontan start på förlossning).

Morgonen den 4 april klev vi upp med stor förväntan. Klädde på oss, matade katten, packade ner det sista i BB-väskan. Vi åkte dit och kom fram i tid. Ringde på dörren. Nervositeten kom över oss.. Sista timmarna som ett par utan barn. Nu började allt kännas verkligt. Vi blev visade till ett väntrum, där fick vi sitta ett bra tag. Jag började bli riktigt rastlös. Vid 9-tiden kom en barnmorska och visade in mig till ett undersökningsrum. Hon undersökte mig. Redan nu var jag öppen 2-3 cm och livmodertappen var mjuk. Jag fick gå tillbaka till Micke som satt i väntrummet ännu. Där fick vi sitta ytterligare en timme innan en personal kom fram till oss. Vi fick order om att ta en tidig lunch. Sagt och gjort. Vi traskade upp till sjukhusets restaurang och satte oss för att äta. Jag tog en bakad potatis med kycklingröra. Men jag tror det var en av de gångerna jag faktiskt lämnade hälften av maten (händer väldigt sällan då det är med kyckling).

Vid 11.15 var vi tillbaka på förlossningsavdelningen. Där hade vi nu fått en sovsal till förfogande då de inte riktigt var säkra på när de kunde ”ta sig an oss” och få till en igångsättning. Där låg jag i sängen och Micke satt vid en stol, vi uppdaterade läget på Facebook och tog lite kort, pratade med varandra och fördrev bara tiden med andra ord.

Vid 12.30 kom de och gjorde en ny undersökning. Nu var jag öppen 5-6 cm, detta som ju var tänkt som en igångsättning hade egentligen kunnat bli en spontan förlossning ändå just den dagen. Och dessa centimetrar hade jag verkligen inte känt av någonting. Fattade ingenting när barnmorskan berättade att jag var så pass öppen. Borde jag inte ha ont redan nu? frågade jag mig själv. Men då de ändå hade planerat en igångsättning så ville de hjälpa mig på traven sades det. Så jag fick i samma veva en gel som skulle hjälpa livmodertappen att utplånas helt.

Det sved och ilade efter den gelen. Men, underverk måste det ha gjort ändå – tror jag. För bara en halvtimme senare kom de och ville flytta över mig till en förlossningssal där de kunde ha mer kontroll över hur allt fortskred. Det gjordes en CTG-kurva, bland annat. Jag började få mensvärk-liknande smärtor så jag bad om en varmvattenflaska att kunna lägga mot magen, vilket jag fick. Micke startade en film (den om Jack Frost och de andra sago-legenderna). Jag kunde se fem minuter tror jag, innan jag blev så rastlös över detta att jag inte riktigt orkade sitta still längre. Upp och röra på mig.

51043318_370564727094093_7089746328468586496_n

Vi gick ut i korridoren. Bort till kaffet. Där tog sig Micke en kopp och jag gick runt honom hela tiden. Han stod mitt i korridoren, jag runt honom i en cirkel. Hela tiden då han drack kaffet. Sedan gick vi tillbaka till vår sal och jag lade mig i sängen, nu hade jag ännu mer ont än tidigare. Jag bad om akupunktur och klockan var 13.45 när vi bad om det men det var inte förrän 14-14.10 som detta testades. Hjälpte inte utan nu fick de sätta igång med lustgasen. Jag fick förklarat för mig hur det fungerade och det hjälpte direkt!

Någonting som jag dock sa under påverkan av lustgasen var att min vänsterhand (där de satt en kanyl för säkerhetsskull och för förebyggande behov) hade fullt med myror i sig. Kanylen hade alltså fått mig att känna det som om det var myror inuti handen! De dubbelkollade att de fäst kanylen på rätt sätt, vilket de hade gjort. Men återigen, jag klagade över att det fortfarande fanns myror i handen.

Ungefär vid samma veva gjordes en till kontroll. Jag var helt öppen, livmodertappen var utplånad. Vid 14.55 ungefär började krystvärkarna. Min barnmorska som jag hade då hade redan nu stannat över sin arbetstid, för hon visste att det var nära (slutade egentligen 14.30) men vid 15.10 sa hon att hon var tvungen att gå och en annan barnmorska tog över.

Det tog bara tre krystvärkar innan hon föddes och redan klockan 15.14 föddes SAMANTHA Elsa Gerd Magnusson. Hon var 44 cm lång och vägde 2300 gram.

51344537_2112476355486644_6054566627817553920_n

51165036_807319066270268_2480422116852236288_n-2

50827389_412203615990436_1494702976114098176_n

Vi stannade en natt i en sovsal på förlossningsavdelningen innan vi åkte upp till BB för en ytterligare natt. Den 6 april 2013 fick vi äntligen komma hem med vår nyfödda älskling. Dagen efter var det en återkontroll på BB innan de ”skrev ut oss” därifrån. Bilden här nedan är tagen precis innan vi åkte till BB för den återkontrollen. Till och med kläderna i storlek 44 var på tok för stort för henne då.

img_1584

Förlossningsberättelse – Ebba

Klockan 03.00 på natten mellan den fjärde och femte januari började Mary (som då var 1 år och 8,5 månad gammal) att gråta där hon låg i sin spjälsäng. Det var tre dagar kvar till beräknad förlossningsdatum av mitt tredje barn. Jag vaknade av detta gråt och gick in till henne. Jag lutade mig fram och och skulle lyfta upp henne när jag kände av ett ”knäppande” (bästa förklaringen jag kan ge) och kände genast hur det blev blött mellan benen. Det enda jag kunde tänka på var att Mary ville ha sin välling just då. Så… Jag gick in till köket och värmde till hennes välling, gick in (bärandes på henne och flaskan) till vårt sovrum, hämtade nya trosor och en handduk. Bärandes på allt detta gick jag sedan in till vardagsrummet. Lade handduken i soffan och satte mig på denna. Jag kunde nästan direkt gå och lägga ner Mary i hennes säng igen då hon somnade om efter halva flaskan. Själv ringde jag in till förlossningen och rådfrågade. Värkarna kom direkt efter att vattnet gått men de var oregelbundna. Skulle de bli det var det bara att åka in direkt då jag har haft väldigt snabba förlossningar innan med.

Jag gick och lade mig i vår säng – med ytterligare en handduk under mig då den första blivit genomblöt. Jag kunde andas igenom värkarna när de kom. Ända fram till klockan 06 var de oregelbundna men som i ett trollslag blev de regelbundna där vid klockan 6. Precis i samma veva vaknade de andra två tjejerna och kom över till oss (jag fick bära in Mary till vår säng). De lekte en hel del och busade runt i sängen, samtidigt som värkarna kom tätare och tätare. Jag försökte vila lite också, men det gick inte så bra. Ringde in igen till förlossningen. De välkomnade mig närhelst jag ville åka in. Micke kom dock på mitt i allt att han glömt att sätta in babyskyddet i bilen. Han sprang därför ut till bilen och ordnade detta. Samtidigt som han gjorde detta så klädde jag på tjejerna deras inner- och ytterkläder samt klädde på mig själv och packade det sista till BB-väskan.

Därefter kom en rätt snabb färd till förlossningen. Jag tänker alltid att ”vad hade hänt om vi bott längre ifrån??”. Micke körde ända fram till dörren, hjälpte mig ut ur bilen, ringde på dörren och väntade med mig tills en undersköterska kom och öppnade dörren. Efter detta lämnade han mig och åkte med tjejerna till hans mamma för att äta frukost där.

Jag? Jag leddes till ett litet rum med en brits i princip bara. Där sa jag direkt till undersköterskan att nu var det bråttom. Jag ville ha lustgas, NU. Jag fick bara en lång blick av henne innan hon sa att jag skulle vänta i det rummet. Hon gick sedan för att skriva in mig. 08.49 blev jag inskriven på förlossningen den morgonen. När hon sedan kom tillbaka och fick syn på hur jag såg ut och hur jag kämpade med värkarna blev det bråttom. Jag blev direkt hänvisad till en förlossningssal. De hjälpte mig av med byxor, trosor och strumpor. Hann andas lite i lustgasen samtidigt som de undersökte mig. Helt öppen och livmodertappen helt utplånad. Bebisen kunde komma när som helst. Krystvärkarna kom direkt och jag fick andas/jobba igenom tre stycken krystvärkar innan bebisen kom ut.

Klockan 09.05 den morgonen föddes EBBA Siri Märtha Magnusson. Hon vägde 3050 gram och var 47 cm lång. Längst av mina tre flickor. Det var jag själv som fick klippa hennes navelsträng. Vilken upplevelse! Vilken otrolig känsla.. Min dotter. Så otroligt vacker och underbar. Vilken kärlek! Mitt hjärta bara växte och rymde nu kärlek till tre guldklimpar.

img_1514
5 januari 2016, 09.05 föddes Ebba… 

Vi fick vid 13-tiden åka upp till BB-avdelningen. Men inte heller där stannade vi lång tid. Vid 18-tiden på kvällen hade vi gjort den rutinmässiga läkarkontrollen och blev godkända för en tidig hemfärd. Jag gick själv ut med Ebba i famnen ner till sjukhusentrén där Micke väntade med bilen och Samantha. Mary och tjejernas farmor väntade hemma på oss.