Förlossningsberättelse – Ebba

Klockan 03.00 på natten mellan den fjärde och femte januari började Mary (som då var 1 år och 8,5 månad gammal) att gråta där hon låg i sin spjälsäng. Det var tre dagar kvar till beräknad förlossningsdatum av mitt tredje barn. Jag vaknade av detta gråt och gick in till henne. Jag lutade mig fram och och skulle lyfta upp henne när jag kände av ett ”knäppande” (bästa förklaringen jag kan ge) och kände genast hur det blev blött mellan benen. Det enda jag kunde tänka på var att Mary ville ha sin välling just då. Så… Jag gick in till köket och värmde till hennes välling, gick in (bärandes på henne och flaskan) till vårt sovrum, hämtade nya trosor och en handduk. Bärandes på allt detta gick jag sedan in till vardagsrummet. Lade handduken i soffan och satte mig på denna. Jag kunde nästan direkt gå och lägga ner Mary i hennes säng igen då hon somnade om efter halva flaskan. Själv ringde jag in till förlossningen och rådfrågade. Värkarna kom direkt efter att vattnet gått men de var oregelbundna. Skulle de bli det var det bara att åka in direkt då jag har haft väldigt snabba förlossningar innan med.

Jag gick och lade mig i vår säng – med ytterligare en handduk under mig då den första blivit genomblöt. Jag kunde andas igenom värkarna när de kom. Ända fram till klockan 06 var de oregelbundna men som i ett trollslag blev de regelbundna där vid klockan 6. Precis i samma veva vaknade de andra två tjejerna och kom över till oss (jag fick bära in Mary till vår säng). De lekte en hel del och busade runt i sängen, samtidigt som värkarna kom tätare och tätare. Jag försökte vila lite också, men det gick inte så bra. Ringde in igen till förlossningen. De välkomnade mig närhelst jag ville åka in. Micke kom dock på mitt i allt att han glömt att sätta in babyskyddet i bilen. Han sprang därför ut till bilen och ordnade detta. Samtidigt som han gjorde detta så klädde jag på tjejerna deras inner- och ytterkläder samt klädde på mig själv och packade det sista till BB-väskan.

Därefter kom en rätt snabb färd till förlossningen. Jag tänker alltid att ”vad hade hänt om vi bott längre ifrån??”. Micke körde ända fram till dörren, hjälpte mig ut ur bilen, ringde på dörren och väntade med mig tills en undersköterska kom och öppnade dörren. Efter detta lämnade han mig och åkte med tjejerna till hans mamma för att äta frukost där.

Jag? Jag leddes till ett litet rum med en brits i princip bara. Där sa jag direkt till undersköterskan att nu var det bråttom. Jag ville ha lustgas, NU. Jag fick bara en lång blick av henne innan hon sa att jag skulle vänta i det rummet. Hon gick sedan för att skriva in mig. 08.49 blev jag inskriven på förlossningen den morgonen. När hon sedan kom tillbaka och fick syn på hur jag såg ut och hur jag kämpade med värkarna blev det bråttom. Jag blev direkt hänvisad till en förlossningssal. De hjälpte mig av med byxor, trosor och strumpor. Hann andas lite i lustgasen samtidigt som de undersökte mig. Helt öppen och livmodertappen helt utplånad. Bebisen kunde komma när som helst. Krystvärkarna kom direkt och jag fick andas/jobba igenom tre stycken krystvärkar innan bebisen kom ut.

Klockan 09.05 den morgonen föddes EBBA Siri Märtha Magnusson. Hon vägde 3050 gram och var 47 cm lång. Längst av mina tre flickor. Det var jag själv som fick klippa hennes navelsträng. Vilken upplevelse! Vilken otrolig känsla.. Min dotter. Så otroligt vacker och underbar. Vilken kärlek! Mitt hjärta bara växte och rymde nu kärlek till tre guldklimpar.

img_1514
5 januari 2016, 09.05 föddes Ebba… 

Vi fick vid 13-tiden åka upp till BB-avdelningen. Men inte heller där stannade vi lång tid. Vid 18-tiden på kvällen hade vi gjort den rutinmässiga läkarkontrollen och blev godkända för en tidig hemfärd. Jag gick själv ut med Ebba i famnen ner till sjukhusentrén där Micke väntade med bilen och Samantha. Mary och tjejernas farmor väntade hemma på oss.

Ett barn är borta!!

Skräcken jag kände imorse är inte att leka med direkt. Jag gick som vanligt in till tjejerna. Tänkte börja med att väcka Ebba. Men Ebba låg inte i sin säng! Jag sprang tillbaka in till vårt sovrum och tittade efter, vilket barn hade legat tätt intill mig inatt? Samantha, inte Ebba. Men var är Ebba då?! Sprang tillbaka in till deras rum. Letade under alla sängar, i Marys säng och i Samanthas säng. Ingenstans var hon! Letade i vardagsrummet. Inte där heller. Inte på toaletten eller i hobbyrummet. Sprang till Micke och frågade om hon låg hos honom. Men det gjorde hon inte. Jag gick tillbaka in till deras rum, gråten i halsen. Var är hon?!? Tänder lyset ordentligt… Av en tillfällighet får jag blicken på deras gosedjurslåda…. DÄR ligger hon. Ebba hade tagit sin filt, flyttat sig från sin säng till lådan med alla gosedjur och somnat om.

Älskade, goaste och tokigaste ungen min. Du skrämmer mig till döds snart! ❤️

En blå tårta

Jag har ju totalt glömt bort att visa er hur Ebbas födelsedagstårta blev i lördags. En tårtbotten med sockerkaka som bas. Hallonsylt på ett lager och vaniljkräm på ett annat lager. Grädde där vi blandade i karamellfärg för att få till den blåa färgen. Strössel och glasyr. En hur gos både vuxna och barn här hemma måste jag säga.

Förresten… Är tjejernas förlossningsberättelser någonting som ni skulle vilja att jag lägger upp här i bloggen?

Grattis Ebba!

Grattis Ebba på din treårsdag! Du är en helt underbar skapelse som ger energi och skratt till alla i din omgivning. Du tar för dig av livet och du omfamnar livet. Du skrattar, du kramar mer än gärna de i din omgivning. Du ser upp till dina systrar och du är helt enkelt underbar i ditt sätt att leva livet varje dag. Du skiner upp som solen då man kommer hem till dig. Du har världens varmaste och otroligt genuina kramar. Du är verkligen ens solsken i livet.

Tänk, nu är du hela tre år. Du börjar bli stor. Om ett halvår flyttar du upp till storbarnsavdelningen på förskolan. Tänk, min minsting… Du klättrar överallt, hoppar och springer. Aldrig still mer än några sekunder. Jag önskar dig världens bästa dag. Jag älskar dig.