Läsarfråga: Min personliga tro?

Fick en fråga igår om hur min personliga tro utvecklades, om det var någonting jag fick med mig från uppväxten eller om det har kommit till mig senare i livet. 

Jag kände att den här frågan förtjänade ett ordenligt svar. Ett svar som inte bara rymdes på några rader i ett svar i en kommentar och dessutom tycker jag att ett kärleksbudskap såhär på alla hjärtans dag inte är så tokigt heller.

Så.. Ja, mina föräldrar var/är kristna. Men… Såhär ligger det till. Min pappa var alkoholist när mina föräldrar möttes. Vid 1986 tog dock pappa till sig Gud och lät troendedöpa sig. Dock skulle det dröja fram till 1992/1994 tills han blev helt nykter (ett återfall bara år 1994, annars säger han själv att det var 1992 som han slutade dricka alls). Han var inne på behandlingshem som har kristen tro som grund i allt de gör. Mamma lät sig också troendedöpas – något år efter pappa. Under hela uppväxten har LP-verksamheten spelat en stor roll i våra liv. Deras motto/slogan har alltid varit ”Missbrukarvård på kristen grund”. Vi fick följa med runt på möten, fick höra vittnesberättelser om hur missbrukare, alkoholister och andra mötte Gud och hur deras liv blev förändrade till det bättre. Vi var på Lappis varje sommar. Och det var där, på barnmötena som jag själv under ett möte gick fram vid frågan om det var någon som ville att Gud skulle bo i ens hjärta. Det var 2002. Jag var 11 år gammal. Jag tog emot Jesus och lät tron bli någonting personligt, en levande tro. En tro som inte bara levde på mina föräldrars tro, utan nu var min egen övertygelse. En av ledarna i barnlappisteamet pratade med mig om detta efteråt. Att om man i sitt hjärta tror, och med sin tunga bekänner – ja då bor Jesus i ens hjärta.

Samma år, i augusti, döpte jag mig i floden Ljusnan utanför Arbrå – i samband med ett LP-läger där. Min lillebror Marcus (1,5 år yngre) gjorde samma resa den dagen som jag gjorde. Vilken lycka att få dela den glädjen med sitt syskon.

En sång som vi sjöng flera gånger den dagen var denna..

Och först nu har jag hittat en historia om den här sången. Ett vittnesbörd som är så starkt och talande… Jag vill dela den med er.

17 reaktioner på ”Läsarfråga: Min personliga tro?

  1. En fantatisk berättelse. Tror helt klart att just en tro kan hjälpa så många.. Vi pratade just om religon/ tro hemma igår. Vi är kristna, det är där vi hör hemma, men tror mer på att jag har en andlighet istället för en ren kristen tro. Älskar religösa byggnader, lugnet det ger.

    Gilla

  2. Så fint skriver om din bakgrund och tro. Jag har full förståelse för att ens tro ger trygghet och kärlek. Jag själv är däremot inte troende.

    Gilla

  3. Intressant läsning. Själv vet jag inte riktigt vad jag tror på. Men känner och tror att det finns nått större.
    Arbrå är fint, själv bor jag bara några mil från Arbrå.

    Gilla

  4. Sara S

    Åh tack för ditt svar, jag uppskattar väldigt mycket att du tog dig tiden till det här inlägget. LP-stiftelsen, är det den som drivs av pingstvännerna?

    Gilla

  5. Pingback: Lovsånger i mitt hjärta – Trebarnsmamman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s