Samanthas tillväxthormonsbehandling

Hur har det egentligen gått? Den här första tiden med sprutorna för Samantha?

Vi började i onsdags… Den kvällen (efter månader av tjat om när vi ska börja med sprutan) började hon backa ur, ville inte riktigt. Visade rädsla och började gråta lite. Men, vi gjorde som vi pratat om. Vi hade redan kvällen innan testat sprutan på ett av hennes gosedjur. Onsdagskvällen blev inget undantag – vi testade på gosedjuret först och sedan gjorde jag i ordning sprutan. Hon sprang iväg. Gömde sig. Vi var lugna, både jag och Micke. Vi pratade lugnt med henne. Visade att hon fick ha snuttefilten, gosedjuret och plattan hos sig då vi gjorde detta. Hon satte sig på armstödet på vår soffa, Micke satte sig bakom henne på en stol och kramade lätt om henne (han höll även i plattan framför henne så att hon inte skulle se sprutan med). Hon förstod att det skulle ske men tittade helt och hållet i plattan. Just vid själva sticket skrek hon till lite, just för att det gjorde ont. Men hon erkände att det gick ju över direkt. Bara själva sticket som kändes ju. Några tårar kom och hon sa att hon inte visste om hon skulle våga ta den igen dagen efter…

I torsdags var det då dags för den andra omgången med sprutan. Redan då asken med sprutan togs fram sprang hon iväg. Gömde sig. Grät inte men ville absolut inte ta den. Hon var rädd. Och faktum var att det var mer rädsla den här gången än dagen innan. Hon fick sitta i Mickes knä. Hon hade plattan och filten hos sig. Men hon ville verkligen inte. Vi ville inte tjata. Jag börjad lägga undan sprutan. Men, vi sa också att vi hade lovat henne ett diadem om hon klarade sju dagar på raken. Då… då först tänkte hon efter och accepterade att hon skulle ta den. Men, nu ville hon också se på. Och det gjorde hon. Och hon grät ingen den här gången. Bara kramade om Micke som hon ju satt hos. Gick riktigt mycket snabbare och ”lättare” vid själva sticket den här gången med. Som en liten ”belöning” (fel ord men)… fick hon stanna uppe lite längre när de andra två somnat. Se på en Bamse-film på TV innan hon lade sig. Jag kan verkligen inte nog med ord säga hur stolt jag är över henne.

I fredags var det den tredje kvällen.. Hon vill så gärna ha sitt diadem som vi pratat mycket om. Men den här kvällen var det mycket tveksamt om hon skulle gå med på att ta sprutan. Vi sa det är hennes val om hon ska ta den inte. Hon fick däremot testa med embla-salva. Det kliade och sved lite på henne men hon kände inte av själva nålsticket i alla fall. Men det krävdes mycket kramar, prat och svar på frågor innan hon satte sig i mitt knä, med filten hårt i famnen. Ena handen sträckte hon ut och höll på så sätt Micke i handen. Jag hade mina armar som i en kram runt henne och tog sprutan på henne där hon haft salvan. Ingenting. Ingen reaktion alls från henne. Så det hade fungerat – den där bedövningen i alla fall. Hon ville fortsätta med den även på lördagskvällen.

Igår (lördag) blev jag ”akut” inringd till jobbet. Därför ställdes vi inför ett ultimatum. Hoppa över sprutan en kväll eller ta den tidigare på dagen? Än så länge är hon inte bekväm nog med sprutan för att det räcker med EN förälder utan en tar den och hon håller den andra i handen samtidigt. Vi bestämde oss för att helt enkelt ge den tidigare på dagen för att det inte skulle bli en dag utan nu såhär i början.. Hon fick emblasalvan, vilket hon ansåg inte sved den här gången. Den här gången satt hon i mitt knä och egentligen utan krusiduller så tog vi den rätt så snabbt. Vi lyssnade in henne då hon i början protesterade men, förklarade lite hur det inte hade känts något dagen innan.. Då gick det helt okej för henne att ta den. Fyra dagar på raken har hon tagit den nu.. Wow!!

Ikväll gick det strålande! Hon fick emla-salvan som ”vanligt”. Lekte en stund och lät den verka.. Sedan satt hon i min och mickes säng. Jag bredvid henne, Micke höll hennes hand. Och så tog vi den utan problem. Inget försök alls från hennes sida att backa ur eller så! Enda hon sa var detta:

”Men skulle vi inte ta den precis före maten?”
Jag: ”Men maten är ju färdig..!”
Hon: ”Åh, jaså?! Okej då..”

6 reaktioner på ”Samanthas tillväxthormonsbehandling

  1. Förstår om ni är stolta över henne. Hon är superduktig och ni gör helt rätt. Är ny läsare hos er så ska läsa lite fler inlägg. Ha en trevlig dag!

    Gilla

  2. Å vad skönt att det går åt rätt håll! Vilken duktig tjej ni har! Har en galet spruträdd dotter, hon blir helt hysterisk oavsett om det är ett stick i fingret eller en vaccination. Oavsett Embla eller ej.. Sist fick hon lugnande när hon skulle stickas inför en operation…
    Hoppas att det flyter på framöver för er!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s