Önskeinlägg: Jesper Juuls tankar i min uppfostran?

De böcker som Jesper Juul skrivit och som jag har i min ägo är; ”Ditt kompetenta barn”, ”Det livsviktiga ledarskapet” och ”Här är jag! Vem är du?”. Dessa har jag tidigare tipsat om HÄR.

img_1384

I boken ”Ditt kompetenta barn” skriver Jesper Juul om barnuppfostran och hur mycket av det vi anser är barnuppfostran i dagens läge faktiskt är rent av skadligt och överflödigt för barnen. Han representerar lyhördhet och jämlikhet mellan föräldrar och barn. Han pratar om makt, konsekvenser, uppfostran och även hur barn och ungdomar ser på sig själva. Och det jag hittills läst i den boken så håller jag med honom. Jag håller med om att man bör se barn som kompetenta och sociala. Jag håller med honom om att trotsiga barn är ett begrepp för makthavarens beskrivning av besvärliga undersåtar. Jag håller med honom om att man inte ska ge sådana konsekvenser som gör att barnen gör uppgiften bara för att de är rädda för konsekvensen, då detta sätt att uppfostra barn förstör dem och deras tillit till föräldrarna. Men inte nog med det – det förstör även barnens självkänsla lite i taget.

Hur får jag då in detta i min uppfostran? 

Jag tänker på att barn visst är kompetenta och sociala. Jag tänker absolut att de ska få möjlighet att utveckla nya förmågor allt eftersom. Men jag tänker också att ansvar inte ska ges till barnen bara sådär.

Till exempel detta med att städa rummet, på egen hand. Är verkligen en 3 åring, en 4 åring och en 5 åring helt och hållet så pass ansvarstagande att de kan städa sitt rum utan protester, utan att fastna i lek och utan att tröttna? Räcker det med att säga åt dem att städa rummet, eller är det ”nödvändigt” att du själv steppar in och hjälper till? Jag ser det som en gemensam sak att upptäcka. Men jag ser också att om vi vuxna visar att vi tycker det är en viktig del i familjen – att alla hjälps åt, så kommer även barnen haka på detta. Jag tror att om de ser att vi tycker det är roligt och att vi vill göra det rent för att visa uppskattning för varandra, då vill de också hjälpa till. Jag tror på att visa vad vi vill att de ska göra, inte bara säga det med ord. Om de någon gång vägrar totalt att städa så ger jag inte dem konsekvenser såsom ”Ingen TV, ingen glass, osv förrän ni har städat klart!” – för vad visar det dem? Jag har makt och jag kör över dem? Nej, jag hjälper dem givetvis med uppgiften.

Vi bestämmer maten tillsammans oftast. Är det någon ny mat vill vi att de smakar på maten. Men de själva bestämmer hur mycket de ska äta av maten och sådant. För jag själv vill inte höra ”Men Annica, ät upp nu!”… Lika lite vill de höra det hela tiden. Jag säger inte till dem ”Nu får du äta upp, annars blir det ingen efterrätt!” – för då visar jag återigen att jag bestämmer över dem och deras kroppar fullständigt.

Det jag tänker på hela tiden i min uppfostran är;

  • Att vara lyhörd. Just att lyssna in barnens tankar, idéer, förslag, argumentation, att vara lyhörd för deras behov.
  • Att vara närvarande. Att vara närvarande, inte bara fysiskt utan även psykiskt.
  • Att ge naturliga konsekvenser. Allting har konsekvenser. Det vet ju alla. Men en del begränsar TV-tittandet, eller möjligheten att få umgås med sina vänner, utegångsförbud och sådana saker. Men.. Jag försöker se det naturligt på allt – äter de inte upp maten blir de ju hungriga. Man kan slå sig om man springer runt. Om man skriker får man ont i huvudet. Ja, ni förstår. Jag tar inte bort skärmtid bara för att de inte städat..
  • Älska dem. Att hela tiden låta dem veta att jag älskar dem. Ovillkorligt.

9 reaktioner på ”Önskeinlägg: Jesper Juuls tankar i min uppfostran?

  1. Så läsvärt, jag tar verkligen till mig av set du har skriver. Som jag är själv med min son så tar jag alltid som jag får. Sen jag blev gravid så har mitt mål vart att uppforta mitt barn med kärlek och respekt. Jag vill ge min son allt och jag är säker på att jag kommer lyckas. Jag ser min son som kompetent och social. Bestraffning tror jag inte alls på. Tack för alla tips

    Gilla

  2. Att uppfostra ett barn är svårt. Man vill att barnet ska ha en bra uppväxt och att det ska lära sig under tiden. Vissa uppfostringsmetoder funkar bra på vissa barn, medans man måste ha en helt annan metod för ett annat.

    Gilla

  3. Njae.. Jag tror att med lågaffektivt bemötande och respekt, kärlek, närhet (på bådas villkor) är det som är det mest kärleksfullaste, det mest upplyftande och mest schystaste sättet att uppfostra barnen på. Att skrämma dem med konsekvenser, skrika på dem, eller ta bort, hota, tvinga barn till saker – det är inte barnuppfostran, det är misshandel. Så anser jag.

    Gilla

  4. Msdelene

    Detta är verkligen så viktigt! Mina föräldrar uppfostrade mig på två helt olika sätt. Vilket har lett till att min respekt för pappa är större än till min mamma pga de sätten som de har uppfostrat mig har vart på helt olika plan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s