”Mamma, jag vill inte?!”

Återigen var det en tuff morgon för Samantha. Återigen en orolig mage. Återigen två kinder blöta av tårar. Återigen kom dessa ord; ”Mamma, jag vill inte till dagis!” 

Vi gick dit. Vi sa hejdå till Ebba först (som vanligt), sedan gick vi till ytterdörren (som vanligt) och sa hejdå (som vanligt). Dock höll Samantha mig i handen hela tiden vi gjorde allt detta.  Sedan kom Samantha på att jag ju inte påmint pedagogerna om att Samantha ska få ringa mig närhelst hon vill. Sagt och gjort, vi gick tillbaka till deras matsal och vinkade ut en pedagog. Pratade lite snabbt med henne och förklarade att Samantha var ledsen och ville så hemskt gärna ha sin filt hos sig en liten stund (vilket aldrig varit ett problem) samt ringa mig en stund senare (vilket aldrig varit något problem det heller). Med tårarna fortfarande rinnandes nedför kinderna kramade hon om mig en sista gång innan hon gick in till matsalen, med filten i ena handen och Marys hand i den andra handen.

Jag ringde en halvtimme senare. Då var hon på samling, men pedagogen skulle meddela Samantha att jag hade ringt, som jag hade lovat att jag skulle göra. Samantha ringde upp efter samlingen. Fortfarande inte helt glad. Men ändå inte ledsen nu. Hade lekt, sjungit med och sådant. Lovade henne att hämta dem senast kl 15..

30126886_602544060104350_565197322327222872_n

Såhär kan våra morgnar se ut, i alla fall sedan början på november – innan dess var hon den som skuttade in till förskolan. Det skär i mitt mammahjärta när jag lämnar henne ledsen. Men hon och jag har pratat om det – det går bra för henne att jag gör så, för hon vet att jag kommer tillbaka. Hon vet att om jag säger att jag ska hämta kl 15, så gör jag det. Hon vet att hon kan lita på det. Men, det hon tycker är jobbigt är att hon saknar mig under dagen. ”Jag kommer sakna dig.” säger hon som förklaring till varför hon blir ledsen. Ingen har varit dum mot henne, hon trivs fortfarande på förskolan och allt. Vi ger det tid, vi gör våra rutiner. Jag förklarar när jag ska hämta dem. Eller till och med ibland säger jag att ”Idag hämtar inte jag, utan det blir pappa som gör det.” – allt för att hon ska känna att hon ändå har kontroll över situationen. Att hon vet vad som ska hända och att hon vet att hon får ringa, hon får mysa med filten om hon behöver det. Att hon får vara ledsen, det är helt okej. Att man får sakna de man älskar, det är bara naturligt. Det gör ju jag med! Jag förklarar för henne att jag, varje dag, längtar efter henne och hennes syskon.

Varje dag när jag kommer för att hämta så lyser hon upp med hela ansiktet och ropar ”MAMMAAAAA!” och sedan ska hon springa runt till alla pedagoger och berätta att hennes mamma har nu äntligen kommit! Lyckan går inte att ta miste på. Älskade, älskade, unge!

33 reaktioner på ””Mamma, jag vill inte?!”

  1. Madelene

    Så tråkigt att hon blir så ledsen att åka till dagis, även fast alla är snälla mot henne. Vad roligt att hon verkligen skiner upp när ni kommer och hämtar henne. Hoppas denna perioden att när hon är så ledsen snart går över

    Gilla

  2. Förstår att det måste vara jättetufft att lämna henne när hon är så ledsen. Hoppas att det bara är under en period nu och att tryggheten i att ni kommer tillbaka snart är så stor att lämningarna går bra igen.

    Gilla

  3. Jag har liknande med sonen. Han tycker att det är så jobbigt att säga hejdå och blir jätte ledsen när jag ska lämna honom på förskolan. Det gör så ont att lämna då. Jag hoppas att det vänder för din dotter snart. Stor kram

    Gilla

  4. Men så jobbigt att hon känner så inför att gå till förskolan 😦 Det gör ju så ont i mammahjärtat att lämna sitt barn när det reagerar så starkt 😦 Hoppas att det vänder för henne och att hon börjar tycka om att gå dit ❤

    Gilla

  5. Jag tycker så synd om alla ungar som är ledsna när mamma eller pappa lämnar dem på dagis. De måste ju vara där men förstår ju inte riktigt varför… måste vara jobbigt i mammahjärtat.

    Gilla

  6. Alltså.. jag hade kunnat ha dem hemma nu denna veckan typ men eftersom jag också pluggar inför en stor tenta på fredag lönns det bättre om de är där så jag kan fokusera på dem då de är hemma och på plugget då de är på förskolan.

    Gilla

  7. Elisa

    Förstår att det inte kan kännas kul att lämna henne då. Skönt ändå att hon kan vara kvar på dagis. Har ni någon aning om varför hon ändrat sig så pass? Inget du behöver svara på såklart.

    Gilla

  8. Min första tanke var att någon kanske vart dum mot henne.. Men vad bra att det inte verkar vara så!! Hoppas att hon snart igen blir glad av att gå till förskolan och att det bara är en period som det är såhär 😦 Kram

    Gilla

  9. sandi_fighter

    Fy så jobbigt hade min son ett tag. Han stod vid grinden och ville inte ta ett steg fram till dagisgården. Det gjorde så ont i mammahjärtat. Tur att dagis är så hjälpsamma så att du får ringa och att hon får kontakta dig med ❤

    Gilla

  10. Sara S

    Bägge mina minsta har varit i sådana perioder. Jag tycker att era (liksom våra) pedagoger verkar hantera det jättefint. Och visst är det så att man ibland måste sakna varandra även om man egentligen inte vill.

    Gilla

  11. Usch så jobbigt. Min son ville inte till 1an när han gick där och de visade sig att han blev bättre retad samt slagen men hade inte vågat säga något till någon. De behöver absolut inte vara något men ha lite extra koll för de brukar vara något som ligger bakom.

    Gilla

  12. Förstår att det är jobbigt, men bra att du håller henne uppdaterad hela tiden och att pedagogerna tycker att det går bra, att hon får ringa osv. Superbra! Vi brukar alltid skicka sms om barnen varit ledsna under lämning, en bild på deras barn och några rader. Kram fina ❤

    Gilla

  13. Tycker det är fint att du bejakar hennes känslor utan att förminska dem. Det tror jag du kommer långt på, dessutom får hon sakna och längta men samtidigt vetskapen om att du kommer tillbaka. Det är okej att ha sådana känslor, och man ska få ha dem så länge man vill :). Förstår att det är tufft för er båda, men jag tror hennes känslor blir besvarade på ett fint sätt, det kommer ni båda ha glädje av i framtiden :). En trygg relation 🙂

    Gilla

  14. Men åh, jag kan verkligen tänka mig att det måste vara otroligt jobbigt att lämna henne när hon är ledsen. Förhoppningsvis är det bara en period hon har just nu 🙂

    Gilla

  15. Min son är ibland likadan. Jag tror nog de har med dessa faserna och göra. Min son är två och ett halvt och han är så mammig. Det gör ont i hjärtat varje gång jag lämnar honom och han gråter, men vad ska man göra liksom. Hoppas de vänder snart.

    Gilla

  16. Att se någon ledsen göt ont och att det är ens eget barn måste göra mer ont. Lyckan dock när du hämtar henne måste dock vara obeskrivlig 🙂

    Gilla

  17. Usch vad jobbigt! Även om du vet att hon har det bra så blir det ju en jobbig känsla i mammahjärtat… Hoppas att det är något snart övergående!

    Gilla

  18. Jag förstår att det är jobbigt. Jag har själv jobbat inom förskola o skola o fått ta gråtandes barn från sina föräldrar, så bra med filten o telefonsamtal. Trygga grejer, förhoppningsvis släpper detta snart.

    Gilla

  19. Idag fick hon förslaget att de skulle skicka ett sms med bild på då hon blivit glad och börjat leka.. Men hon sa nej till det. Hon ville inte. Och pedagogerna är så otroligt hjälpsamma.. 😀

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s