Min syn på barnuppfostran

Under julledigheten har jag funderat rätt mycket på just detta med barnuppfostran. Var står jag och vad är min ideologi kring detta ämne? Vad tycker jag egentligen och hur vill jag uppnå det jag vill med uppfostran? Hur vill jag att min och barnens relation ska vara, både under tiden de växer upp men även då de är vuxna? 

Min tanke är helt enkelt att de ska bli självständiga, trygga och inneha stort självförtroende och kunna argumentera för det de tror på. Jag tror också på att de ska bli kärleksfulla, omtänksamma, fyllda med empati för sin medmänniska och sätta andra framför sig själv i de lägen där det behövs. Det är mitt huvudmål med barnuppfostran.

Jag vill kunna visa dem vad en god medmänniska innebär, jag vill ge dem byggstenar för att kunna bygga en stadig grund av trygghet, självförtroende, empati och kärlek. Jag vill vara en person i deras liv som de vet att de kan komma till – när som helt. Jag vill att de ska både våga och vilja komma till, med vad helst de har på sitt hjärta. Jag vill att de ska känna att de inte behöver ha hemligheter för mig. Att jag lyssnar och att jag stöttar.

Någonting som jag tagit fasta på är att lyssna helt på magkänslan. Känns det fel att låta barnen somna själv, låt dem inte somna själv då! Känns det fel att inte trösta om de ramlar, trösta då! Känns det fel att tjata om att de ska äta – ja, då tjatar inte jag. Ja, ni fattar principen. Lyssna inåt, känn efter och sedan agera. Lyssna inte på andra. Lyssna på det som känns rätt. Återgå till att biologiskt lyssna på barnen och deras behov av närhet, kärlek och trygghet.

Såhär såg det ut då jag nattade tjejerna för tre år sedan. Ännu sitter jag i deras rum, tills sista tjejen somnat. Och nu är de ändå 5,5 år, 4,5 år och strax 3 år gamla. De vill att jag är kvar. Och då är det det som är viktigast.

4 reaktioner på ”Min syn på barnuppfostran

  1. Vi sitter hos dom och har en saga från Storytel på!
    Tex Elefanten som så gärna vill sova. Eller Kaninen som så gärna vill sova.

    Vakna dom sen på natten så går vi in med barnet och startar om sagan och låter den går.
    Sagorna är ca 1 timme långa och jag har en 4 åring samt en 2 åring. Vår 4 har svårt att somna så de är super bra

    Gilla

  2. Här kör vi saga ibland (som jag läser) eller utan saga. Och om de vaknar på natten sover de hos oss. Alla känner sin magkänsla och gör det de tror är rätt, hoppas jag. 🙂

    Gilla

  3. Här somnar barnen av sig själva de brukar säga till när de vill gå & lägga sig men vi brukar ha sagostund direkt när barnen vaknar på morgon

    Gilla

  4. Pingback: Boktips! – Trebarnsmamman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s