Annicas tankar

Daniel Stern och nära föräldraskap

I skolan läser vi just nu om fyra olika teorier (behaviorism, kognitivismen, sociokulturella teorin och en form av psykoanalys). Inom psykoanalysen finner vi en gubbe som hette Daniel Stern. Han fokuserade mycket på spädbarnet och att vi människor föds både goda, sociala och otroligt kompetenta och empatiska. För första gången bland alla teoretiker är det någon som fokuserar på spädbarnets ”jag”.

Han menar att barn är kompetenta, de behöver bara rätt verktyg för att blomma ut, för att kunna utvecklas till fullo. Han är väldigt intresserad av och tycker att det är otroligt viktigt med trygghet i relationer och i miljön som barn vistas i, han anser att trygga relationer gör att barn vågar ta sig an nya utmaningar. Han är också väldigt mycket i begreppet omsorg och ”vandrar”. Och där håller jag ju med honom fullt ut. Jag menar att det även finns mycket av hans tankar i Nära föräldraskap och anknytningsteorin. Trygghet, relationer, omsorg. Vad är egentligen viktigare för ett barn, för en vuxen? Jag tror helt enkelt att han var helt på rätt spår. Nära föräldraskap går ut på att man ser barnet, redan vid födseln, som en kommunicerande varelse som är fullt kapabel att uttrycka sina behov.

img_5545

Familjen

Saknar min minsting

Idag, nu på morgonen, saknar jag min minsting så otroligt mycket. Igår kväll blev tomheten också så påtaglig. Hon är med hennes pappa på en ”liten” tur med lastbilen. De åkte till Stockholm igår kväll och kommer hem sent ikväll. Men jag hade ingen Ebba att krama på morgonen. Ingen Ebba att få natta. Ingen Ebba att få titta på då hon sover.

Absolut unnar jag henne att få åka lastbil med hennes pappa och få uppleva vad han gör på jobben och sådant. Men, jag vill ha min flicka hemma hos mig också.

img_0489

Familjen

Mina änglar

Den här helgen har varit magisk. Mycket att göra, givetvis. Men samtidigt. Mycket glädje och kärlek. Jag fick samtidigt så mycket att tänka på. Personer jag saknar. Min farmor. Min pappa. Det var extra tydligt på släktträffen igår att de inte längre lever. Farmor, som dog 2011 och pappa.. Han dog 2016. Jag önskar så man kunde fått sig en önskan den här helgen. Alla helgonas dag. Att de fått vara med oss på den här släktträffen mer än i bara ord och tanke. Tänker nog också mycket på hur spanjorer ser på de dödas dag, hur familjen sätts först och ja.. en helt annan syn på den dagen och de dödas närvaro i de levandes värld under den dagen.

Jag saknar dem. Jag saknar dem så det värker inom mig. Jag saknar dem så det forsar tårar på kinderna. Jag saknar dem så jag inte vet var jag ska ta vägen. Sörjer över att de är borta. Men gläds för att de nu vakar över oss istället. Mina änglar.

Släktforskningen

Slagna hjältar

Var ska jag börja? En helt fantastisk upplevelse idag. Från början till slut. Och vilken glädje, kärlek och otrolig samvaro det var. Från att inte ha behövt be om hjälp var det alltid fullt med folk som turades om i köket, det var folk som såg efter barnen (trots att de skötte sig själva i princip hela tiden ändå), städningen efteråt gick på sekunder då alla stannade kvar och hjälptes åt. Jag är rörd. Jag är stolt och jag är glad över den är dagen. Och vilken uppskattning jag fick – i form av en blomma och massor med kramar och tack-hälsningar. Jag sitter här med knottriga armar, kan inte förstå att jag har sådan underbar släkt. Aldrig någon som satt själv (såvida inte den personen ville det just då). Ingen lämnades utanför. Alla såg nog alla och försökte prata med alla.

Jag vill absolut ordna något sådant här igen. Kanske inte till om ett år men kanske om två år? Ja, man får se helt enkelt. Det beror på hur tiden och möjligheterna ser ut då.

Resor

Resa med barn på tåg

Jag är inte den som räds utmaningar. När andra tvekar i att ta med sina (livliga) barn på resor, med tåg bland annat – så agerar jag. Utan plattor som förströelse så hittade de massor med aktiviteter ändå. Lyssna på musik. De lånade min mobil en stund. Läste i böcker. Busade med varandra. Ja, de underhöll sig själva i 8(!) timmar. När vi var framme tog vi det lugnt i hotellrummet några timmar innan min extra”pappa” dök upp. När vi gick ner för att äta mat med honom dök även min mamma upp. Ebba somnade mitt i maten efter att ha varit vaken sedan 04.45 imorse. Mary somnade nu vid 20.15 och Samantha håller på att somna.

Imorgon blir det en lång dag även det. Men, en riktigt rolig en måste jag erkänna!