Jesus lever!

Här hemma tar vi verkligen ut glädjen i förskott. Känns så härligt att kunna glädjas extra länge för någonting. Ikväll pratade tjejerna om att de får klä ut sig till förskolan imorgon med tanke på att påsken är här. Då berättade jag även den teori/tron jag har – om Jesus död och uppståndelse. Och när jag då berättade att på söndagen, på den tredje dagen, var graven tom. Jesus var borta! Då – utan att synkronisera med varandra, börjar alla tre tjejerna ropa glädjetjut sjungades ”Jesus lever! Jesus lever! Halleluja, halleluja! Jesus lever!”

Och mitt hjärta fylldes av glädje, kärlek och lyckorus. Tänk! De sjunger om precis det jag tror på. De sjunger om vad DE tror på. Sången kom verkligen från hjärtat. Och jag… jag njöt. Och spelade sedan upp en sång som betyder otroligt mycket för mig ”Min Jesus över!” (LP-sång)

https://www.youtube.com/watch?v=ww32A2h15D8&feature=share

Såå.. nu är det bestämt. Kyrkan på söndag. Och jag känner mig helt sprallig. Äntligen! Jag vill verkligen dit igen. Min Jesus lever verkligen och under sker varje dag.

Leos lekland

Igår tillbringade vi hela dagen på Leos lekland med tjejerna. Och oj vad vi alla njöt av det. Springa av sig. Trötta blev vi minsann! Men det är sådan här trötthet vi vill ha. Där både kroppen och själen fått sitt för dagen. Otroligt värdefullt att få se ögonen på barnen få lysa upp av glädje och ren och skär lycka.

Älskade farmor!

Idag skulle min farmor ha fyllt år. Hon skulle ha fyllt 97 i år, om hon fått leva. Tyvärr är det även hennes årsdag sedan hon dog den 14 april 2011. Hon dog på sin födelsedag, omringad av de flesta av barnen, en hel hop barnbarn runtomkring sig. Verkligen, verkligen saknad. Som jag saknar henne. Som jag varje dag tänker på henne och pappa.. Verkligen älskad, aldrig glömd.

Barnvårdsenheten

Jaa.. ibland, eller rätt ofta blir det inte som man har tänkt sig. Vi tänkte ju att denna helgen dels skulle gå åt till tvättstugan och annars en lugn lördag samt att jag skulle jobba söndag. Men, istället hamnade vi på akuten med Mary igårkväll (läs mer om det här). Och vi blev kvar på sjukhuset. Över natten. Och inlagda på barnvårdsenheten. Det är ju helt klart för Marys bästa… Saturationen (syremätnaden i blodet) ökade inte som den skulle och detta trots kortisontabletter, maxdos av hennes astmamedicin, 2 inhalationer på plats. Enda som hjälpte någorlunda är syrgas. En liter syrgas per minut. Och jag mår så dåligt. Önskar jag kunde ta detta ifrån henne!

Tredje timmen

Inne på tredje timmen här på sjukhuset tillsammans med Mary som har astmaproblematik. Inte alls roligt att se sin älskling så dålig! Och tänk.. om 9 timmar ska jag ha börjat mitt pass just här på sjukhuset. Och vi har ännu inte kunnat träffa på en läkare. Åh, älskade ungen! Hoppas detta går över snart!

5,47 kilometer

Vilken skön start på morgonen det blev. Samantha kom över mitt i natten och har legat tätt intill mig hela tiden. Väcks av Mary som kommer och lägger sig på andra sidan om mig. Vi myser lite och sedan kliver hon och jag upp. En efter en kliver de andra upp med. Och jag inser att eftersom Micke vabbar idag så skulle jag ju hinna… Äh, jag gör det! Jag går till min praktikplats! Tittade på kartor och bedömde tidsåtgången. Jag skulle ju hinna med. Så klockan 7 gick jag hemifrån. Och jag höll ett rätt bra tempo för 50 minuter senare hade jag gått 5,47 kilometer och var därmed framme på min praktikplats. Nu har jag en halvtimme jag bara kan sitta och njuta på – innan jag börjar dagen. Underbart!

Igårkväll firade vi Samantha. Jag var ju hemma och vabbade igår då både hon och Mary hostade och var sämre i deras astma. Så under dagen gjorde vi slajm inne i duschen och alla fyra (mig inkluderad!) tyckte det var så roligt att vi var därinne i över 1,5 timme. Och när Micke slutat jobbet kom även barnens farmor över och det blev pizza och tårta.